Fördomsfyllt för företagare.

Företagsbladet är visst en av de där gratistidningarna som vanligtvis studsar från skrivbordet på jobbet och rakt ner i lådan som sedan töms i pappersinsamlingen. Men denna fredag börjar jag av någon orsak vända på de glossiga, tjocka  fyrfärgstryckta sidorna. Imponerande kvalitet. Liknar finkatalogerna firmorna som säljer profilmärkeskläder brukar skicka. Men det här är inget glassigt magasin. Det är en lokalt producerad reklamtidning där annonsköp är villkor för någon form av redaktionell text. Och även om omslaget täcks av en kvinna som jobbar i fotbollsbranschen är det helt solklart att det man, moderat, motor, muskler mm som gäller i detta bladet.

Grattis!

Det var ett himla flaggande. Vid Landstingshuset och Polishuset och på många andra stänger. Varför då frågar jag en som jobbar i ett av de husen. Men han har heller inte en aning. FN-dagen är ju på hösten kommer vi överens om. Googlar saken och det visar sig att det är Darwins födelsedag! Brukar den uppmärksammas med hysteriskt svenskt flaggande? Nä, inte då! Nästa hypotes, att någon prominent person avlidit, avskrivs direkt. Dels därför att det borde vi veta om i så fall och dels därför att flaggorna ju varit i topp sen tidig morgon. Mysteriet löst framåt kvällningen. Det borde man ju också fattat: Det är Kronprinsessans namndag...

Rör inte min lustgas!

Möjligt tack vare lustgas!

Mormor måtte ha haft och genomlidit alla helvetets kval när hon födde fram min mamma. Väldigt mycket anti graviditet var hon. Fanns ingen som tyckte så synd om mig medan T blev till som min mormor. Och märk väl att det i detta synd-om-tyckande ingick då såväl frän kritik: ”Hur kan du ställa till det för dig så?!!” som regelrätt ömkande: ”Stackars krake…”. [Att mormor sedan inte alls hade något emot att gulleligulla med den lilla bebisen och tycka om Tobias ären helt annan sak!]
Jag tror att mormor och jag kände samma sak (men hon mer än jag) inför detta att föda. Nämligen dödsångestpanik! Det är snart 20 år sedan men minnet av den händelsen lever! Okey att smärtan kanske var övergående, men som sagt, att föda gör ont och den som påstår något annat LJUGER!!! Så, att kräva lustgas är inte egoism utan en nödvändighet för människosläktets fortlevnad och överlevnad!

Ta't lugnt ta en TOY..?

Nyheten som toppar här idag är att 150 anställda på Leaf (eller gamla anrika Ahlgrens om man är lagd åt det mer nostalgiska) är varslade om uppsägning. Redan i vintras var det klart att Leaf och Cloetta skulle slå sina godispåsar ihop (Ahlgrens bilar ♥ Kexchoklad). Som väntat blev det inte bara mums. Båda företagen är nämligen multisar, och då är det pengarna som styr; och vi får räkna med att flytta med vår industri! Den här gången betyder det att halstabletterna tills vidare ska tillverkas i Ljungsbro, Östergötland (med allt det kommer att innebära för sloganen Make's people talk...) medan resten flyttas till Tjeckien. Borgerlighetens kampanjopportunister i stan ylar i vanlig ordning om dåligt företagsklimat mm (för som nyvalde Gävlemoderatordföranden, Anders, 67, själv sa i personporträttet den 8 mars (i Arbetarbladet): Politik är ju en typ av PR eller populism). För övrigt precis vad man väntar sig från den planhalva som räknar med att gå fri från ansvar (högersidan). Men i själva verket kan dom inte heller styra systemet, så alliansregering det än är: Ty sådan är kapitalismen...

Alien talar den 8 mars.

[ursprungligen publicerad 2009]

Patriarkatet är en Alien.
En otäck slem typ med häpnadsväckande reproduktionsförmåga och starkt frätande skyddsmekanismer. Alien säger att 8 mars – Internationella kvinnodagen – är en historisk relik. Alien säger att könskampen är otidsenlig. Alien tränger in överallt där kvinnor tar plats och tvingar oss med våld tillbaka till startpunkten.

Det här är en viktig dag. Kvinnors underordning är verklighet i hela världen, även i Sverige och 8 mars 2009, (2010, 2011, 2012...) är en dag som gjord för att belysa feminismen med ett folkbildande ljus. Visst genomförs seriösa, bildande arrangemang här och var, men några nya stora skaror kommer knappast att besöka kvinnopolitiska forum och liknande den här gången heller. Tyvärr.

Debattläget är frustrerande. Uppfattningar om feminsism och jämställdhet är sällan grundade i kunskap. Samtidigt är kunskap enda vägen ut ur detta elände – för ett elände är det att hälften av jordens befolkning självklart anses värd mindre än den andra halvan. Det är inte okej att reagera med ryggmärgen i någon annan diskussion, så varför är det okej när vi talar om jämställdhet?

Min erfarenhet är att nio av tio låser sig i försvarsställning. Vanliga, hyggliga killar vill inte höra att de är delaktiga i en förtryckarstruktur. Vanliga, självständiga tjejer vill inte höra att de är offer i ett orättvist system. Alien tycker att jag är elak. Låt oss slippa feministsnacket nu!

Dagens boktips: Feminism av Lena Gemzöe

Läs även andra bloggares åsikter om
8 mars, feminism, jämställdhet, kvinnodagen, patriarkatet, politik, Ewa Jansson

Kvinnotjafset ljuder!

BRUDLÅT FRÅN JAKOBSBERG/FRUNTIMMERSTANGO
Text: Sonja Åkesson
Tonsättning: Lillemor Lind

Mannen den starke, kvinnan den svaga
Kvinnan ska mannen den starke behaga
Tjattret hörs ända från apornas dar
och gammalt skrock sitter kvar

Mannen var ande, kvinnan materia
Han la sitt livsfrö i hennes lera
Så tänkte man på Aristoteles dar
och den idén sitter kvar

Vi måste kämpa tillsammans alla
Vi får inte för gamla myter falla
Vi måste kämpa tillsammans alla
Vi får inte för gamla myter falla

Mannen var solen kvinnan var månen
som spegla hans glans, det var han som gav tonen
Så har det varit sen urminnes dar
och gammal glans sitter kvar

I matriarkatet var morbroderna kungen
som mamma fick ge sig för – det var hon tvungen
Så har det varit, så var det då
Inte vill vi ha det så?

Mannen var guden som skapade jorden
Mannen var ljuset, mannens var orden:
av Adams revben han blott med sin röst
gav honom tjejen till tröst

Tänk om vi tog och vände på steken
drog sig nog killarna ur jämlikskleken
Fruntimmersnonsens! Tjejhäderi!
Skulle refrången nog bli

Mannen den tarke, kvinnan den svaga
Kvinnan ska mannen den starke behaga
Tjattret hörs ända från apornas dar
och gammlar skrock sitter kvar

Vi måste kämpa tillsammans alla
Vi får inte för gamla myter falla
Vi måste kämpa tillsammans alla
Vi får inte för gamla myter falla...

Sanna mina ord.

Halvlyssnar på radioprogrammet Språket i P1. Föga upphetsande. En som bott lite varstans är ju inte längre så känslig för vare sig den ena eller den andra grammatiska avvikelsen bara sammanhanget är klart så... (men nog är det ett förvillande oskick att folk blandar ihop deras och sin, jag och mig osv helt tondövt?). När uppmärksamheten sedan i lyssnandet på radio är som mest avslaget slår plötsligt i bruset igenom något sällsynt som den där språkforskarens, för en gång skull, mycket bestämda uppfattning om att det bara kan heta ETT SUPERMEAL eftersom det ju heter ETT MÅL. Tydligen vill min hjärna just då sysselsätta sig med det lite mer än med annat. För visst heter det lika gärna EN SUPERMEAL? Och vid närmare eftertanke måste ju detta vara det allra rättaste språket eftersom det alltid är EN MÅLTID!

Glassminnet.

Minnen från barndomen kommer och går (har måhända med stigande ålder att göra?!). Generell iakttagelse: Allt var då mycket större än nu! Skogen, pulkabackarna, hopptornet vid badplatsen... Blott glassarna (och möjligen  chipspåsarna) var mindre men i gengäld så mycket godare i smaken. I begynnelsen hette glassen GB. I alla fall om begynnelsen utgår från mina hågkomster i tioårsåldern. En fin sommardag när alla var samlade i trädgården hos farmor och farfar kunde man få till uppdrag att köpa hem en hel halv liter vaniljglass från pressbyrån vid station (vid särskilt festliga tillfällen valdes vanilj med jordgubbe i).  Minns att en sådan halv liter räckte till sju-åtta personer med den vågtandade kniven i farmors kök som rättvis måttstock. Riktigt frosseri blev av när man fick köpa en egen pinnglass. Päronsplitt var en favorit då (med dubbla förpackningslager för att skydda samlarbilden som brukade vara av en häst) men gillade mycket även den udda smaken Gelé-Apelsin à la 1976 och bara det året!

Också en dag. Måndag!

Hum... 

Dagen börjar i Bollnäs där snälle Ronald L låser upp och för övrigt är så vänlig (synd bara att hans fina mjuka gosehund inte var med idag, men... (jo, jag har ju en egen...!)).  Mellanspel på Joe Hill-platsen 3 i Gävle. Handlar mest om Första maj och partistudier... Alltså favoritfokus för en partiombudsman :)

Men sedan får det privata ta över en del också... Hämtar alltså Benjamin Bus på hunddagis och promenerar därifrån rätt och rakt vägen till veterinären som står för den viktigaste sprutan.

Och nu är vi hemma igen och Västgötaspetsen är rabiesvaccinerad så det räcker de närmaste tre åren...

Framtid utan lokaltidning.

Har hållit ut ovanligt länge den här gången. Mellan bytena av morgontidning alltså. Att ledarsidan i Arbetarbladet håller måttet har avgjort saken. Men nu gör jag nog slut med AB igen. Det är flera saker som lagts på hög en tid men i dag då "min" tidning publicerar en försåtlig anmälan av rasistbok under rubriken: Bok som kan lysa upp, går liksom botten ur. För även om den "insändaren" kommit med på grund av aningslöshet (lånas boken ut på biblioteket måste det väl vara en schysst faktabok) och slentrian (det här blir lagom långt i ytterspalten) så gör ingetdera saken bättre. Tvärt om!

Spelar med denna handling antagligen de regionala mediamogulerna rakt i händerna men bryr mig inte nämnvärt längre. Om signalerna är rätt uppfattade kommer våra trakter hur som helst och snart nog "berikas" med den så kallade gratistidningen Mitt Gävle. Det förefaller helt osannolikt att det skulle gå ihop sig i längden med en sådan gratis + två prenumererade i den här trakten...

Dimfrost.

Mitt i natten låg dimman tät över stan.
Så här på morronkulan syns spåren.
Nu är det vitt igen!

Upplysningsvis.

En i familjen menade att våra taklampsupphängningar såg för jävliga ut. Kunde bara hålla med men det var inget prioriterat fix just i stunden. En vecka senare var jag några hundralappar fattigare och ägare till fyra patenterade kåpor med tätt-mot-taket-garanti. Han som klagat fick äran att börja montera den första i sitt rum. Det tog drygt en halvtimme innan det projektet gavs upp med orden: Den här är felkonstruerad! Så då provade en annan som snart konstaterade kroken var för nära taket samt också för mörkt i rummet för att mixtra med såna uppdrag just då. Men skam den som ger sig. Redan nästa dag var kåpan på plats och som utlovat dikt mot taket. Fick upp två till idag. Det gick betydligt lättare efter att sladdarna kortats... Faktum är att om den insatsen gjorts först skulle inga dyra designkåpor behövts överhuvudtaget :) dessutom blev det en kåpa för mycket så nu måste vi alltså köpa en taklampa till.

Fotnot:
Problemet med själva upphängningen löstes enkelt med nyckelringar från affären som har allt.

Tänk om som jag! (tre exempel)

Vid den här tiden på året drar vi in kilovis med småsten i lägenheten varje dag. Det blir inte lite grus på golvet och det känns under fötterna. Några sådana små stenar letar sig över listen mellan hallen och parkettgolvet. Det repar = inte bra. Tänk om alla tänkte som jag och tog fram dammsugaren då!

En person i familjen dricker mjölk litervis. Många mjölkpaket blir det att källsortera. Dumpas dagligen en eller annan sådan förpackning i vasken. Tänk om alla tänkte som jag och öppnade, sköljde ur och torkade för vidare nedläggning i närastående bagen pappersförpackningar!

Mer regel än undantag att på diskbänken står de koppar och fat med mera som använts under dagen. Samtidigt som det ofta är gott om plats i diskmaskinen (alternativt nydiskat där som väntar på att packas upp). Tänk om alla tänkte som jag och ställde var sak på rätt plats!

Men men... Alla tänker ju inte som jag. Den vanligaste tanken verkar vara: Wow! Här finns en ren och ledig yta där jag kan lägga något!

Men tänk om...

Don efter person?

Köpte det här tuggummit. Normalpriset är visst runt tretti spänn (!) för en påse. Men fick det för halva priset med en rabattkupong på konsum (det var förutsättningen). Valde alltså en sort som ska ge ökad mental prestationsförmåga. De andra alternativen var båda läskigare än så: Antingen ökad fysisk prestationsförmåga eller en slätare hy... Och redan enligt varningstexten på förpackningen lyckats överdosera (den här tuggummiproducenten varnar för allt utöver 3*10-minuterestugg per dag). Effekten av det må avvaktas...

Byt skiva!

Hos min nya frissa är det public service-radio med Lotta Bromé som står på. Snäppet mer intelligent än de hysteriska reklamkanalerna som sorlar på andra ställen. I Broméprogrammet handlar det om Björn Ranelids insatser i mellon – Helt okey i sammanhanget om nån frågar mig. Artisterna kom ju vidare till direktfinal!

Själva låten, Mirakel, spelas  också i efterlunchradion. Skulle varken spela eller lyssna om det handldade om min egna vilja men det händer ändå; får direkt skitlåten på hjärnan som oönskat ackompanjemang till hela eftermiddagen. Nå då så är den alltså dessutom tillräckligt mycket slagdänga för att till och med slå an inbillningstoner!

Först senare förstår jag att hela radioinslaget egentligen handlade om att Ranelid hotar att hoppa av den där schlagerfestivalfinalen. Återigen är det allra illvilligaste delen av mänskligheten som mobbar och kränker och har sig. Åtminsone enligt den upplagekåta kvällspressens ranelidtolkning.

 Om detta tycker jag inte alls eftersom det ger en bild av Ranelid feat. belackare i en trist symbiotisk dödsdans. Det är dags för Björn Ranelid att utveckla sin reportoar även då det gäller att bemöta den lede fi. Men på samma sätt borde förstås även de så kallade mobbarna fundera på om inte roosthumorn kommer bättre till sin rätt riktad mot något mindre förutsägbart objekt.

Det som inte är borta...

Här tickar mitt armbandsur oberört vidare efter senaste äventyret som slutade med inlåsning hos polisen. Det är en fantastisk klocka som varit med om en del och verkar tåla det mesta. Som vanligt var vid försvinnandet grundantagandet: Den kommer väl fram, förr eller senare, ligger den bara där i ett dammigt bortglömt hörn...

Men den höll sig undan. Var klockan borttappad på riktigt? Frågade i simhallen med negativt svar. Och allt som månaderna gick bleknade minnet. Tänkte inte mer aktivt på saken förräns samtalet vid måndagsfikat på eftermiddagen plötsligt handlade om: Den där klockan som nån lämnade in som låg på L:s skrivbord så länge som vi lämnade in till polisen, undrar vad som hände med den?

Ja, för att förenkla en lite komplicerad historia så lyckades jag alltså befria klockan ur polisens förvar. Ingen helt självklar sak eftersom det inte fanns någon anmälan. Men kunde å andra sidan ge ett sjujädrans bra signalement (känner ju som så många andra min klocka som en del av mig själv) och DNA-prov var aldrig aktuellt.

En glädjens dag alltså, ty sådan är materialismen.

Vårvintern.

Slask, plask!

Töväder och råkallt

underkylt mera blött

Sen igen flera minusgrader

medan solen värmer i ryggen

Blir halt som attan

men känns rätt fint

ser det ut som

ändå

Ostglassfantasin!

Länge efter avflyttningen från föräldrahemmet önskade jag hett (!) en glassmaskin. Fick jag nån då? Näää... Andra mer eller mindre användbara saker, ja. Men aldrig något i närheten av just den önskningen. Besvikelsen kulminerade en jul då det stora paketet innehöll...  ...en dammsugare!

Ja, det var nog ungefär då jag gav upp det mesta av förväntningar på den sortens önskepresenter. Nå döm då min förvåning långt om länge då familjefirman far & son kom hem från stora tyska elektronikvaruhusöppningen i Valbo med en (glassmaskin)? 

Har sedan dess experimenterat lite till och från med olika recept och lärt en del. Sorbet (fruktsaft, äggvita, socker) går alltid bra. Mycket fett (mest bara grädde...) funkar aldrig. Vaniljglass sätter en klick yoghurt extra sting på.

Så i Luleå förra veckan (slog allt mitt tidigare norrutrekord (= Umeå) då) tvångsanställdes till kvällen matlagning à la tillagning av tre rätter i tävlande lag. Bland allt annat blev då desserten som Mats Johansson lagade helt outstanding; djupfryst mascarponevaniljgrädde varvad med chokladsmet. Och den hade smakat utmärkt om det bara inte varit för kryddningen, chili & lime i alltför stora lass!!!

Det är mot denna bakgrund vi laddar glassmaskinen Luleåinspirerat med mascarpone + grädde + yoghurt + socker + ägg + vanilj som sedan serveras med sötseg sås av hallon och blåbär. Sonens utlåtande blev då så där 50/50: "Jo det smakade ju riktigt bra så länge jag åt av det men sen kom det nån smak efteråt... Ost..?"

Tradtionellt på sitt sätt.

Kvällspressens rojalistyrsel når nya svindlande höjder då barnets namn nu har offentliggjorts. En dag som denna surar bara militanta kunglighetssaksmän som Herman Lindqvist. Eller surar förresten? Enligt Aftonbladet är han topp tunnor rasande och rubrikskriker: Det låter som en nattklubbsdrottning!

Men då har nog inte Herman Lindqvist tänkt på att det finns en logik även i detta, för honom så makabra. Barnets morfar lär ju till exempel åtminstone i ett tidigare liv gillat nattklubbar ganska mycket och hennes mor är väl för övrigt döpt efter en sådan inrättning?

Herman Lindqvist och hans gelikar bland radikalmonarkisterna må alltså besinna sig och ta lilla Estelle till sitt hjärta! Och också glädjas över att det inte är något trolltyg med i spelet om den svenska tronen – för på den saken har ju självaste moderatledaren satt sin heder och pant, om än i rollen som statsminister.

Ungdomsgaranti med systemfel.

Lämnar efter tre år ett teoretiskt gymnasieprogram utan betyg nog för högskolebehörighet. Fast jobb är förstås inte att tänka på. Hamnar efter 90 arbetslösa dar i ungdomsgarantin. Det ger åtminstone några spänn om dan till den som söker jobb, håller kontakten med Arbetsförmedlingen och fyller i ordentligt det som kommer från Försäkringskassan.

Man trodde väl kanske att ungdomsgarantin på något sätt borde gynna ungdomar som tar egna initiativ för bättre möjligheter till (om inte jobb så åtminstone) studier? Det visar sig dock att väljer man att komplettera sitt ofullständiga "gymnasiebetyg" är ungdomsgarantin inte vatten värd! Däremot – den som hoppade av gymnasiet utan några betyg alls och nu måste läsa ifatt rubbet på Komvux får istället ersättning enligt ungdomsgarantin + en extra bonusslant...

En del av den moderatledda alliansregeringens så kallade jobbpolitik?
Ja, vad det nu än må kallas men juste och rättvist är det banne mig inte!

Ett barn är fött.

En glad prins Daniel höll presskonferens alldeles självan nu på morronkulan. Nybliven pappa, lycklig, stolt och glad, som sig bör. Det samlade mediauppbådet var storligen imponerade av detta. Vilken närvaro! Vilken öppenhet! Vilket mod! Eller..? Vad vet jag som inte var där om det? I varje fall flockas nu kunglighetsintressentklubben kring Familjen. Möjligen har dom vett att inte tränga sig på rent fysiskt, men faan tro't.

Skämsprioriteringar.

Passerar en närbutik med löpsedlar utanför på väg till jobbet. Det man egentligen varken önskat eller inte vill veta skriker kändisskvallertidningarna åt en där. Jorå, har minsann också noterat Charlotte Perellis spritproblem och att Vickan (eller, kronprinsessan Victoria då) redan har packat BB-väskan.

Säkert är inte det ena eller andra 100-procent sant. I alla fall inte så som det är avsett att tolkas av oss som går förbi. Sannolika rubriker. Uttryck för en skruvad nästanverklighet.

Och om detta bloggar jag alltså medan kvinnor mördas jorden runt på grund av sitt kön och ungefär hur mycket annat elände som helst som är på riktigt skulle kunna uppröra.

Hade tänkt ifrågasätta den mediasfär som bara ägnar sig åt strunt men inser plötsligt att just det kanske är en nödvändig distraktion för vissa? Mycket annat finns som borde engagera före, jo!

Sleeptalking woman.

Talar i sömnen. Eller ärligare är det i gränslandet mellan sova och vaken som orden formas. Stressvarning på det som förvisso mest av allt handlar om frustrationer som återstår att bearbetas. Du låter arg, påstår maken som vaknar när svordomarna läcker under småtimmarna. Tänker trött på saken och kommer fram till att arg ändå är ganska okey att låta. För det betyder ju ändå att man är på och fortfarande övertygad. Övertygad om att en annan värld är möjlig. Och värt att kämpa för.
Trots allt.

Brott och Brott.

Såg du Ranelid då? Nej, gjorde ju inte det då. Följde Radioteatern istället. Strindbergdrama med efterföljande diskussion. Och tippar säkert att han -- Åågust -- skulle sopat banan med vem som helst i vilken mellouttagning som helst om han blott fått chansen. Så synd att han varit död i 100 år snart (den 14/5). Eller? Inte!

Men, men. Den som missat direktsändingen må kompensera för missade intryck och då finns lyckligtvis (?) SVT-play. Har alltså nu också sett Ranelid i Melodifestivalen... Och? Vilken jämrans sexistisk smörja det är!

En bok istället för...

Tänkte ha en tidning med på flyget hem från Luleå. Inställd på att lösa korsord. Men där fanns bara den andra kvällstidningen som vi aldrig köper och då fick det bli en pocketbok. Sjuttifem spänn kostade den, bara en sån sak. Lättläst var bara förnamnet de pyttesmåa bokstäverna på inte helt vita sidor till trots. Ett gott hantverk om man så säger, men...

Alltså att en professor emeritus (i psykiatri märk väl och som dessutom även verkar på kliniken) och hans hustru plötsligt skulle börja slå ihjäl tonårselakingarna som drev (?) jämnåriga dottern i döden tjugo år tidigare, hur trovärdigt är det? Än mer otroligt att de kidnappar och (att emeritusprofessorn med benäget bistånd av frun) under ett och ett halvt års tid systematiskt våldför sig på den enda kvinnan i mobbargänget från förr??? Nja, njäää??? Den som har tid och ändå vill bry sin hjärna med ännu fler ologiska sensationer (läs: lösa trådar) än så må väl också läsa boken: Kommer aldrig mer igen (Hans Koppel, 2011).

Sömnlös i Hötorgscity.

I-LANDSPROBLEMATIKEN. En hotellnatt mot min vilja redan från början. Hade väl nåt varsel... Sover annars hur bra som helst men inte när alternativen att välja mellan är en högljutt mullrande fläkt eller ett bastuaggregat på 8 kvm med fönster mot frukostmatsalen. Fel på kuddarna också (för många för hårda för stora). Den klumpiga hårtorken gick heller inte att använda till något. Somnade pga av syrebrist. Nu: ut i den friska morgonluften och Sverige, i verkligheten.

PS/ Har fått ett SMS-löfte från SJ. Tåget i eftermiddag ska vara en SJ 3000. Återstår att se det med.

Bah!

Asså vad är det med gamla människor och bilkörning? Att det skulle vara åldersdiskriminering att trafiksäkerhetstesta dom i 70-årsåldern vars livskvalitet bäst sammanfattas som Kan-inte-leva-utan-min-bil. I alla fall är det min bestämda uppfattning att bland dom som tror att bilen är en trygg kapsel att ta sig omkring i så är äldre människor i klar majoritet. Och just denna befängda tro att vara osårbar där bakom ratten gör just den kategorin bilförare livsfarliga. Nej, jag generaliserar inte ett dugg. Jag säger bara precis som det är. De flesta mellan 70 och 80 år är inte i samma form som vi unga typ 45-åringar. Reaktionsförmågan försämras med åren och man förlorar både syn och omdöme. Inte mycket att tjafsa om egentligen. Så är det bara.

Liksom mänsklig ynkedom.

Börjar hämta mig efter kvällens teaterbesök. Fick gå med mej själv eftersom maken fastnat i Tierspstrakten pga signalfel eller nåt sånt. En svart komedi kallades föreställningen i programmet. Vill påstå att det var väldigt lätt att hålla sig för de skratt som ändå fastnade i bröstet.

Temat var dom-apatiska-flyktingbarna (men rättare sagt nog det samhälle som skapade fenomenet...) och på scen inleds det med ett envetet samvete som vrålskriker på  H-J-Ä-L-P – sedan fortsätter det så  – tablå för tablå!

För nog gör det ont alltid att tvingas minnas diskussionerna som var då (för inte alls länge sen) och att påminnas om hur (dumt,  empatilöst, avhumaniserat, manipulerat osv) det lätt blir när det rätta anses vara att förhålla sig till systemet och lagen istället för att se medmänniskorna i sig själv.

Föreställningen heter Apatiska för nybörjare och kommer med Riksteatern!

Apropå integritet!

Jag är jag
och jag bestämmer själv
vad jag ska göra!

Tobias Laine, 10 år (som varken ville spela cello eller gå på scouterna!)

Tristaste tragglet.

Höger-vänster-vänster-höger. Så trött på detta eviga i mitt parti. Socialdemokraterna handlar inte om det. Socialdemokratin handlar om viktiga samhällsvärden – kitt som gör att människor ser och håller ihop med varann. Och det viktigaste av allt stavas nu som alltid s-o-l-i-d-a-r-i-t-e-t!