Till mitt frukostbord kommer morgontidningarna Arbetarbladet och DN. Den ena är väl röd då och den andra är sisådär liberal. Mina trendigare kamrater läser visst hellre Svenska Dagbladet (SvD – obunden moderat) än DN. Det lär ha något med kultursidorna att göra. Spelar roll kan jag tänka. Det som verkligen betyder något är att vi ens behöver en Stockholmsbaserad tidning på frukostbordet för att prasselpapperstidningsläsandet på morgonen ska kännas någotsånär meningsfullt. Den lokala morgontidningen räcker inte så långt. Tyvärr.
Jag har beskrivit min frustration över Arbetarbladet i Gävle förut. Den politiska färgen är röd men redaktionen jobbar hårt för att det inte ska märkas så mycket mer än nödvändigt - det blir som bäst något på ledarsidan alltså. Enligt principen självständig och oberoende nyhetsredaktion gör man sedan en tidning som liknar alla andra lokala tidningar. Tar sällan eller aldrig ställning så att ställningstagandena blir ideologiskt begripliga men närhelst en namnkunnig Sverigedemokrat kommer till stan kan man lita på att det blir refererat i Arbetarbladet.
Sedan sitter den politiska redaktören och drömmer om - och här följer ett ordagrant citat från dagens ledarsida: En röd stark röst som kontrasterar det blå i det svenska presslandskapet. Tänk att jag trodde helt naivt att Arbetarbladet och de andra tidningar som står arbetarrörelsen nära skulle vara just den kontrasten. Eller åtminstone att de hade som ambition att vara det. Men de ansvariga sitter tydligen och drömmer om en annan tidning – kanske en webbtidning? Det förklarar förstås en del. Men långt ifrån allt…
Läs även andra bloggares åsikter om
Socialdemokraterna, politik, media, journalistik, Arbetarbladet, samhälle, demokrati
Arbetarbladets ledarskribent och politiske redaktör Kennet Lutti tycks ju sjukligt besatt av SD och hittar alltid något nytt sätt att förtala SD och dess politiker. I övrigt är det en väldigt märklig och skrämmande syn du har på journalistik när du vill att vanlig nyhetsjournalistik ska vara åsiktsbaserad.
SvaraRaderaMin uppfattning är att en tidningsredaktion med tydlig röd tråd i verksamheten gör bättre nyhetsvärderingar. Journalister ska kunna ställa sådana initierade kritiska frågor att läsarna får något mer att reflektera över än ett ljummet referat. Jag tycker inte att nyhetsjournalistisk ska vara åsiktsbaserad.
SvaraRaderaJag läser med behållning Arbetarebladets ledarsida på nätet när jag har tid. Gillar Lutti starkt. Och även Jenny Wennberg.
SvaraRaderaÄr mitt gamla husorgan sedan jag bodde i Sandviken för massor med år sedan.
Jag tror nog ändå att du ska vara glad för att det finns en tidning vid sidan av Gefle Dagblad... Alltför många städer i dag har bara en borgerlig tidning att tillgå. Hur sorgligt som helst att det inte finns alternativ i Stockholm längre. Tack och lov så kom Arbetet tillbaka som veckotidning i form av EfterArbetet. Det finns en anledning till att det är rejält blått i Stockholm.
Hej Britta.
SvaraRaderaVisst är 14-15 S-märkta dagstidningar alldeles för få men det finns inget som tyder på att de skulle kunna bli fler. Tvärt om är troligare eftersom tidningarna har stora problem. I Gävle finns fortfarande två motgontidningar att välja mellan. Utöver ledarsidorna är det inte speciellt mycket som skiljer dem åt men Gefle Dagblad leder ändå. Det ser alltså inte så ljust ut för Arbetarbladet och det oroar mig.